Min mamma lämnade en ring efter sig som jag fick. Den var i guld med tre intensivt blå stenar. Jag tyckte inte de passade till gult guld, så jag lät ta ur stenarna och sparade dem. Efter många år bestämde jag mig för att använda stenarna i mitt silversmide. Den största stenen infattade jag i en ring, de två mindre i ett par örhängen.
Metoden för att infatta på detta sätt kräver en hel del precision och mycket tålamod.
Ibland är det roligt att göra annat än smycken. Efter att jag gjort en avancerad infattning gjorde jag tre små ljusmanschetter. Jag sågade ut runda former av mässing och koppar, bockade dem något, slipade och polerade så det blev en blank yta. De lyser upp i mörkret.
Jag har haft några porfyrstenar från Blyberg liggande i lådan och bestämde mig för att göra ett kloinfattat halssmycke.
Jag köpte tidigare en vackert slipad Topas vid ett besök på Ingeborgs stenar. Den har legat och väntat på att få sin plats i ett smycke. Nu är det äntligen gjort.
Jag gjorde ett par steninfattade örhängen som jag inte tyckte satt så bra. De lutade för mycket inåt.
Jag bestämde mig då för att kapa av dem en bit och se om jag skulle trivas bättre med dem.
Resultatet blev två par, ett par med stenen i, (det gick bra att löda på ett nytt stift utan att skada stenen) och ett par släta. Båda paren passar bra.
Ibland är jag inte nöjd med resultatet av ett smycke. Det visar sig ofta när jag burit det ett tag. Så var det med ringen jag gjorde med två små stenar, Paraiba. Stenarna var bara 2 m m i diameter. De syntes knappt. Jag funderade länge på om jag skulle göra om ringen med bara en större sten.
Eduardo hjälpte mig att ta ur stenarna. Jag valde sedan en större sten, ca 3,8 m m i diameter. Stenen kommer från en ring jag ärvt av min mamma. Jag är inte säker på vilken slags sten det är, en syntetisk eller en äkta ädelsten. Oavsett vilket är stenen fin och gör sig mycket bra i ringen.
Det är spännande att se hur mönstret på järnmalmen blir när jag slipar. Randningen blir så tydlig. Den här gången har jag valt att göra en kloinfattning till mitt halssmycke,
Jag köpte en bit järnmalm för att slipa och göra flera smycken. Första steget var att såga biten i skivor och se vilket mönster som gick att se.
Jag kunde se tydliga ränder på vissa delar av skivorna och sågade ut dem som jag tänkte skulle bli bra att slipa. Det är svårt att i förväg bestämma hur slutprodukten ska bli tycker jag. Det beror ofta på hur slipningen går.
Freja fick en liten rund rosenkvarts av sin farmor och farfar i födelsedagspresent plus ett presentkort på att jag skulle göra en ring till henne. När vi träffades visade Freja mig en teckning över hur hon tänkte sig att ringen skulle se ut. Vi träffades flera gånger för att stämma av designen och prova storleken på ringen.
Resultatet blev en fin tonårsring för pekfingret. När Frejas fingrar växter kan hon flytta över den till andra fingrar allteftersom.
Freja blev så nöjd och lycklig över ringen. Det hela blev ett fint samarbete mellan Freja och mig, där hon stod för designen och jag för utförandet.
