Armband med ametist

Vid trädgårdsfesten hos Reija förra året fick jag en beställning på ett armband med en ametist. Det tog lång tid att hitta en lämplig sten. När jag var i Spanien i november hittade jag en trumlad sten som skulle kunna passa.

Eva, som hade beställt armbandet, godkände stenen samtidigt som hon provade storleken på armbandet. Jag slipade stenen och gjorde en infattning till den. Stenen blev mycket ljusare när jag slipat den, men vacker tycker jag.

Nu börjar armbandet ta form. Jag har lött ihop det i ändarna och hamrat med kulhammare.
Här är stenen jag köpte i Spanien som den såg ut
innan jag började slipa den.
Det färdiga armbandet. Både köparen och jag själv tycker att det blev jättefint.

Brett, hamrat armband

Till Trädgårdsfesten i Kronhem beställde Reija ett brett hamrat silverarmband som hon skulle bära till sin fina klänning.

Jag började med att hamra en ca 8 cm bred 1,5 mm tjock silverplåt.
Det gällde att få till en jämn, vacker yta.
Sedan återstod arbetet med att bocka plåten så att den formade sig fint på handleden. Reija fick prova ett par gånger. Jag blev tvungen att såga av en bit och forma om på nytt innan armbandet satt som det skulle.

Stenar i förvandling

Att slipa och bearbeta råa stenar är jättespännande. Jag vet aldrig i förväg hur resultatet blir. Den första stenen jag provade att slipa köpte jag på porfyrmuseet i Älvdalen. Det var ingen som visste vilken slags sten det var, men vi var flera som gissade att det kunde vara en röd porfyr. I Älvdalen finns det gott om porfyr.

Porfyr är en jättehård sten och det tog lång tid att slipa den och bestämma vilken form den skulle få och framför allt vad jag skulle använda den till.

Den råa stenen
Jag började med det spännande momentet att såga itu den. Hur skulle den se ut inuti? Skulle den gå sönder?
Stenen sitter fäst på en spik så att jag lättare kan hålla i den när jag slipar.
Nu är stenen färdigslipad. Det är fantastiskt att se skillnaden mellan den råa stenen och det färdiga resultatet.

Jag ville att stenen skulle få behålla sin ursprungliga form så långt som det var möjligt. Men för att den ska vara lätt att infatta måste den ändå ha bra höjd och ”mjuka” kanter. Jag funderade länge över vad jag skulle använda stenen till och bestämde mig till slut för att göra ett stelt armband.

Nytt armband

Under familjesmidesdagarna gjorde jag själv klart mitt armband. Det var mycket arbete med att få ändarna riktigt fina.

Smalt hamrat armband

Reijas son tyckte att hennes armband blev så fina så han beställde också ett. Han ville ha ett smalare som var hamrat.

Jag gjorde på samma sätt denna gång. Först valsade jag och sedan hamrade jag det innan det var dags att bocka till det. Det var litet knepigare med ett armband som var smalare. Det var känsligare och lättare att bocka till men också lättare att böja till av misstag. Nu hoppas jag bara att det passar honom.

Hamra, slipa och forma

När valsningen är klar kan jag börja arbeta med ytan på de båda armbanden. Det ena ska vara hamrat och det andra ha en fin matt yta. Reija, som har beställt armbanden, har önskat dem så.

Armband

Jag väljer en fyrkantig tråd som är drygt 3 mm i diameter. Den ska valsas för och formas till ett platt armband ca 35 mm brett.
Med den här valsen är det möjligt att både valsa plåt och tråd.