Jag köpte tidigare en vackert slipad Topas vid ett besök på Ingeborgs stenar. Den har legat och väntat på att få sin plats i ett smycke. Nu är det äntligen gjort.

Jag köpte tidigare en vackert slipad Topas vid ett besök på Ingeborgs stenar. Den har legat och väntat på att få sin plats i ett smycke. Nu är det äntligen gjort.
Jag gjorde ett par steninfattade örhängen som jag inte tyckte satt så bra. De lutade för mycket inåt.
Jag bestämde mig då för att kapa av dem en bit och se om jag skulle trivas bättre med dem.
Resultatet blev två par, ett par med stenen i, (det gick bra att löda på ett nytt stift utan att skada stenen) och ett par släta. Båda paren passar bra.
Ibland är jag inte nöjd med resultatet av ett smycke. Det visar sig ofta när jag burit det ett tag. Så var det med ringen jag gjorde med två små stenar, Paraiba. Stenarna var bara 2 m m i diameter. De syntes knappt. Jag funderade länge på om jag skulle göra om ringen med bara en större sten.
Eduardo hjälpte mig att ta ur stenarna. Jag valde sedan en större sten, ca 3,8 m m i diameter. Stenen kommer från en ring jag ärvt av min mamma. Jag är inte säker på vilken slags sten det är, en syntetisk eller en äkta ädelsten. Oavsett vilket är stenen fin och gör sig mycket bra i ringen.
Det är spännande att se hur mönstret på järnmalmen blir när jag slipar. Randningen blir så tydlig. Den här gången har jag valt att göra en kloinfattning till mitt halssmycke,
Jag köpte en bit järnmalm för att slipa och göra flera smycken. Första steget var att såga biten i skivor och se vilket mönster som gick att se.
Jag kunde se tydliga ränder på vissa delar av skivorna och sågade ut dem som jag tänkte skulle bli bra att slipa. Det är svårt att i förväg bestämma hur slutprodukten ska bli tycker jag. Det beror ofta på hur slipningen går.
Nu har den fina stenen som jag köpte på Ingeborgs stenar blivit till ett halssmycke. Stenen heter Transvaal jade, som syftar på att den förekommer i Sydafrika. Det är dock inte en jade. I Sverige benämns den, enligt Kristallrummet, som en grön granat. Det var väl det som lockade mig att köpa den, förutom den vackra gröna färgen.
Det är möjligt att slipa järnmalm. Jag köpte en bit vid ett besök hos Ingeborgs stenar på söder i Stockholm. Det var spännande att börja slipa den. Min tanke var att det till slut skulle bli ett halssmycke.
En vän frågade om jag kunde göra ett par steninfattade örhängen till henne. Jag har ju tränat mig ett par gånger på just den här metoden att infatta mycket små stenar. Det är riktigt pilligt eftersom stenarna är så små, 3 mm. Naturligtvis hoppade en av stenarna ur när jag körde dem i trumlaren för att få dem riktigt rena. Tack och lov hittades stenen och jag kunde sätta fast den ordentligt. Nu är det bara att hoppas att Eva blir nöjd med dem.
Genom silversmidet fick jag möjlighet att göra ett studiebesök hos Ingeborgs stenar, en verkstad där ett par slipar stenar på Ölandsgatan i Stockholm. Eftersom jag själv tycker att det är jätteroligt att slipa stenar kunde jag uppskatta det arbete som görs i stensliperiet. Jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att köpa några.