Jag behöver öva mera på att göra stenisättningar. Det är roligt men svårt. Den här gången skulle jag göra en ring med tre stenar. Jag börjar med att borra tre hål med handborr. Tyvärr kom det tredje hålet snett. Jag lödde i en liten silverkula i hålet och då blev det bara två små stenar. Stenarna, Paraiba är bara 2 m m i diameter. Det ser litet fjuttigt ut och jag önskar att hag hade valt litet större stenar. Man lär sig hela tiden!
För första gången har jag gjort en stenisättning, som är en slags infattning. Stenarna är bara 3 mm i diameter. Jag använder en fyrkantig tråd som är något bredare än 3 mm. Först borrar jag ett hål rakt igenom tråden. Sedan arbetar jag med att vidga hålet så att stenen precis får plats.
Äntligen har jag blivit av med gipset. Handleden är stel och gör ont i vissa lägen. Jag har fått flera övningar av sjukgymnasten som jag gör 3 gånger om dagen. Det hjälper och jag blir starkare och rörligare för varje dag som går. Jag har så smått börjat med silversmidet igen främst för att se om det överhuvudtaget är möjligt att börja på kursen igen i slutet av augusti.
Det känns mycket ovant och stelt. Men med ett bra verktyg som hjälper mig att hålla så har jag lyckats göra några små örhängen.
Vid trädgårdsfesten hos Reija förra året fick jag en beställning på ett armband med en ametist. Det tog lång tid att hitta en lämplig sten. När jag var i Spanien i november hittade jag en trumlad sten som skulle kunna passa.
Eva, som hade beställt armbandet, godkände stenen samtidigt som hon provade storleken på armbandet. Jag slipade stenen och gjorde en infattning till den. Stenen blev mycket ljusare när jag slipat den, men vacker tycker jag.
Under hösten har jag gått en femveckorskurs på Min Verkstad i Aspudden. Jenny Bolin, silversmed, ledde kursen. Hon inspirerade och handledde mig på ett fantastiskt sätt. Det är utvecklande och lärorikt att ha olika lärare.
Jag hade en vacker sten som jag köpte på Kristallen i Lannavaara i somras, Rodonit. I Sverige förekommer den i Värmland. Arbetet med att göra en ring tog lång tid eftersom det var knepiga lödningar och många vändor med vitkokning och syrabad.
Smedjan i Hallonbergen är fortfarande stängd. Jag har därför varit till Min Verkstad ett par gånger för att få tillfälle att använda verktyg och maskiner som jag inte har hemma. Det är också mycket trevligt att få nya idéer och tips på hur man kan göra i silversmidet. Jenny är mycket duktig.
Den här lilla Aventurinstenen, ca 1 cm i diameter, köpte jag på Kristallen i Lannavaara i somras.
Aventurin är en halvklar kvarts. Namnet kommer av Aventura som betyder av en slump. Den finns bla i Sydamerika, Ryssland, Spanien och Indien.
Det är första gången som jag tillverkat ett infattat smycke hemma helt på egen hand. Det var tack vare tips från Jenny som det gick bra. Att inte infattningen sitter mitt på ringen, syns knappt.
Under ett besök på företaget Kristallen i Lannavaara erbjöds en guidad tur i museet av Jenny Söderström, dottern till grundarna av företaget.
Anders och jag deltog i en kort kurs i stenslipning.
Anders slipade en Aventurin kvartsit (ogenomskinlig halvklar kvarts) som bland annat förekommer i Finland.
Jag valde en sten med blandning av Jaspis, Magnetit och Kvarts. Eftersom stenen var mycket oregelbunden tog den tid att slipa.
Helgen efter att vi kommit hem deltog jag i en helgkurs i silversmide. Då passade jag på att göra stenen till ett halssmycke.
Allt var så roligt och jag njöt av att skapa med både händer och hjärna igen. Tråkigt nog har silversmidet i Hallonbergen lagt ner och jag får nu söka nya vägar för mitt skapande.
Jag använder stenar på flera olika sätt i min smyckestillverkning. Till några smycken har jag krossat stenen först.
Här har jag använt en Krysokolla från Peru.
Att infatta ringar snyggt tar tid att lära sig. Allra roligast är det när jag själv har slipat stenen som ska infattas. Här är några exempel på ringar som jag infattat. Alla är i silver.
Det var mitt i vintern när jag köpte min första röda ”porfyrsten”. Redan då bestämde jag mig för att åka tillbaka till Älvdalen till sommaren för att leta efter porfyrstenar i naturen. I juli 2019 firade jag min födelsedag i Älvdalen med nytt besök i porfyrmuseet och en visning av ”Nya Porfyrverket”. Det gamla verket hade flyttats till ny plats. Det var mycket intressant att se vilka verktyg man bearbetade den hårda porfyren med på 1800-talet. Vilket tålamod de måste ha haft.
I Blyberg, strax utanför Älvdalen, plockade jag mina första egna porfyrstenar. Att den hårda stenen redan i slutet av 1700 talet användes till att göra bla prydnadsföremål – stora som små, var fascinerande. På många slott kan man idag se föremål gjorda av porfyr.
I verkstan i Hallonbergen har vi en bra slipmaskin för stenar med skivor som sågar genom stenen och olika grovlek på slipbanden. Jag bestämde mig för att behålla stenens form och bara slipa fram en så blank yta på den som det bara gick. Det fick bli en prydnadssten.
