Ibland är det roligt att göra annat än smycken. Efter att jag gjort en avancerad infattning gjorde jag tre små ljusmanschetter. Jag sågade ut runda former av mässing och koppar, bockade dem något, slipade och polerade så det blev en blank yta. De lyser upp i mörkret.
För några år sedan gjorde jag en ljusstake i silver. Den har varit mycket uppskattad och vid Trädgårdsfesten fick jag en beställning på nr 2. Litet knepigt var det att försöka komma ihåg hur jag gjort tidigare. Eduardo (silversmed) och jag försökte tillsammans återskapa staken. Den här gången antecknade jag arbetsgången och tekniken om det skulle komma ytterligare någon beställning.
Det är roligt att prova på att arbeta i olika material. Här är en skål i mässing. Jag har valt att låta hammarmärkena delvis synas på insidan. Utsidan av skålen har jag gjort helt blankpolerad. Lagom stor för att lägga godis i.
Det var mitt i vintern när jag köpte min första röda ”porfyrsten”. Redan då bestämde jag mig för att åka tillbaka till Älvdalen till sommaren för att leta efter porfyrstenar i naturen. I juli 2019 firade jag min födelsedag i Älvdalen med nytt besök i porfyrmuseet och en visning av ”Nya Porfyrverket”. Det gamla verket hade flyttats till ny plats. Det var mycket intressant att se vilka verktyg man bearbetade den hårda porfyren med på 1800-talet. Vilket tålamod de måste ha haft.
I Blyberg, strax utanför Älvdalen, plockade jag mina första egna porfyrstenar. Att den hårda stenen redan i slutet av 1700 talet användes till att göra bla prydnadsföremål – stora som små, var fascinerande. På många slott kan man idag se föremål gjorda av porfyr.
I verkstan i Hallonbergen har vi en bra slipmaskin för stenar med skivor som sågar genom stenen och olika grovlek på slipbanden. Jag bestämde mig för att behålla stenens form och bara slipa fram en så blank yta på den som det bara gick. Det fick bli en prydnadssten.
står julens dörr på glänt och alla är så glada att fira få advent”
