Jag behöver öva mera på att göra stenisättningar. Det är roligt men svårt. Den här gången skulle jag göra en ring med tre stenar. Jag börjar med att borra tre hål med handborr. Tyvärr kom det tredje hålet snett. Jag lödde i en liten silverkula i hålet och då blev det bara två små stenar. Stenarna, Paraiba är bara 2 m m i diameter. Det ser litet fjuttigt ut och jag önskar att hag hade valt litet större stenar. Man lär sig hela tiden!
För första gången har jag gjort en stenisättning, som är en slags infattning. Stenarna är bara 3 mm i diameter. Jag använder en fyrkantig tråd som är något bredare än 3 mm. Först borrar jag ett hål rakt igenom tråden. Sedan arbetar jag med att vidga hålet så att stenen precis får plats.
Det blir alltid mycket silver kvar när jag sågar i silverplåtar eller misslyckas med något smycke. Då är det bra att kunna smälta ner det och göra nytt eget material. Det krävs hög värme för att få silvret flytande.
Jag kan välja mellan att göra silverplåt eller tråd.
Jag har aldrig valsat tråd förut. Därför provade jag att göra en fyrkantig tråd.
Jag börjar med den översta tjocka. Man kan välja hur tjock tråden ska vara genom att välja allt smalare form i valsen. Jag nöjde mig med att göra 3 m m tjock tråd. Delade av ett par lagom långa bitar som skulle bli örhängen.
Äntligen har jag blivit av med gipset. Handleden är stel och gör ont i vissa lägen. Jag har fått flera övningar av sjukgymnasten som jag gör 3 gånger om dagen. Det hjälper och jag blir starkare och rörligare för varje dag som går. Jag har så smått börjat med silversmidet igen främst för att se om det överhuvudtaget är möjligt att börja på kursen igen i slutet av augusti.
Det känns mycket ovant och stelt. Men med ett bra verktyg som hjälper mig att hålla så har jag lyckats göra några små örhängen.
Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Jag hade planerat att syssla litet med silversmide på hemmaplan under kursens sommaruppehåll. Så blev det nu inte. Dagen före midsommarafton cyklade jag omkull och bröt handleden. Tur i oturen så drabbade det vänsterhanden. Nu sitter jag gipsad ock kan inte använda handen på ett tag. Jag hoppas verkligen att den blir helt återställd så att jag kan fortsätta med mitt smide.
Efter att jag gjort en ljusstake i bröllopspresent till äldste sonen har jag bara pysslat med enklare örhängen. Det är roligt att göra något som går snabbare. Örhängen kan man aldrig få för många av och det är roligt att ha flera att byta med beroende på vad man har för kläder.
Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. Jag hade planerat att infatta två små stenar i Sodalit. Infattningarna misslyckades och då valde jag att fylla formarna med krossad Lapis Lazulli istället. De blev riktigt fina och är ett par av mina favoritörhängen nu.
För några veckor sedan var jag sjuk och hade inget att göra. Jag kunde inte gå på silversmidet så jag försökte göra några enkla halssmycken av material som jag hade hemma. Jag krossade Malakit, Lapis Lazuli och Krysokolla. Sedan gjorde jag några små former som jag fyllde med stenkrosset och droppade på litet superlim. När limmet hade torkat var det bara att slipa ytan jämn.
Det andra föremålet som jag bestämde mig för att gjuta blev ett hjärta. Jag arbetade så noga jag kunde med att få till en riktigt fin och slät vaxform. Hjärtat och ytterligare en ring fästes på trädet med hjälp av vaxrör.
Hjärtat fick en grov yta men en riktigt fin form.
Trots att jag varit så noggrann med vaxformen blev det ändå en hel del efterarbete innan jag var riktigt nöjd. Hjärtat pryder en kedja som jag gjort tidigare (blomsterkedja)
Det enda som jag tyckte blev misslyckat, var den här ringen som jag lödde av vax på fri hand kring ett ringjärn.
Den blev klumpig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Ytan är ändå litet spännande.
Jag har gått en helgkurs för att lära mig att gjuta i silver, jättespännande. Det var flera olika moment inför själva gjutningen. Till att börja med fick jag göra en form i vax. Jag valde att börja med en ring. Det verkade enkelt tyckte jag.
Det fanns en färdig form i vax som jag sågade en bit av. Sedan var det bara att fila den både på utsidan och insidan så att den fick rätt form och storlek.
Vaxmodellen sänktes sedan ner i en burk med gips. Den var fäst med vax på ett sk träd med ett rör in där silvret skulle slungas in och ett där luften skulle passera ut. Det gällde att inte få några luftbubblor i silvret.
Jag hade en hel del ”silverskrot” som kom till användning nu. Efter att Eduardo räknat ut hur mycket silver som skulle gå åt började jag smälta silvret. När silvret blivit flytande slungades det in i gipsformen. Formen sänktes ner i en vattenhink. och gipset löstes upp och kvar var ringen i silver.
Här syns foten på ”trädet” och ledningen där silvret slungades in.
Nu återstod ”bara” arbetet med att fila och slipa ringen så att den blev riktigt fin. En lärdom som jag gjorde vara att ju noggrannare jag var när jag gjorde vaxmodellen desto mindre efterarbete krävdes det.
