Bloggar som handlar om ringar
Att välja en granatsten kändes liter extra roligt eftersom det är mitt efternamn. Jag hade köpt en infattning, halvfabrikat, från Silververket som jag glömt bort. På Silververket hittade jag sedan en fasettslipad granat som skulle passa fint.
Spännande fläckigt mönster på stenen jag köpte på mineralmässan i höstas. Stenen var lite oregelbundet slipad och det syns i infattningen.
Ibland är jag inte nöjd med resultatet av ett smycke. Det visar sig ofta när jag burit det ett tag. Så var det med ringen jag gjorde med två små stenar, Paraiba. Stenarna var bara 2 m m i diameter. De syntes knappt. Jag funderade länge på om jag skulle göra om ringen med bara en större sten.
Eduardo hjälpte mig att ta ur stenarna. Jag valde sedan en större sten, ca 3,8 m m i diameter. Stenen kommer från en ring jag ärvt av min mamma. Jag är inte säker på vilken slags sten det är, en syntetisk eller en äkta ädelsten. Oavsett vilket är stenen fin och gör sig mycket bra i ringen.
Freja fick en liten rund rosenkvarts av sin farmor och farfar i födelsedagspresent plus ett presentkort på att jag skulle göra en ring till henne. När vi träffades visade Freja mig en teckning över hur hon tänkte sig att ringen skulle se ut. Vi träffades flera gånger för att stämma av designen och prova storleken på ringen.
Resultatet blev en fin tonårsring för pekfingret. När Frejas fingrar växter kan hon flytta över den till andra fingrar allteftersom.
Freja blev så nöjd och lycklig över ringen. Det hela blev ett fint samarbete mellan Freja och mig, där hon stod för designen och jag för utförandet.
Jag behöver öva mera på att göra stenisättningar. Det är roligt men svårt. Den här gången skulle jag göra en ring med tre stenar. Jag börjar med att borra tre hål med handborr. Tyvärr kom det tredje hålet snett. Jag lödde i en liten silverkula i hålet och då blev det bara två små stenar. Stenarna, Paraiba är bara 2 m m i diameter. Det ser litet fjuttigt ut och jag önskar att hag hade valt litet större stenar. Man lär sig hela tiden!
Jag har gått en helgkurs för att lära mig att gjuta i silver, jättespännande. Det var flera olika moment inför själva gjutningen. Till att börja med fick jag göra en form i vax. Jag valde att börja med en ring. Det verkade enkelt tyckte jag.
Det fanns en färdig form i vax som jag sågade en bit av. Sedan var det bara att fila den både på utsidan och insidan så att den fick rätt form och storlek.
Vaxmodellen sänktes sedan ner i en burk med gips. Den var fäst med vax på ett sk träd med ett rör in där silvret skulle slungas in och ett där luften skulle passera ut. Det gällde att inte få några luftbubblor i silvret.
Jag hade en hel del ”silverskrot” som kom till användning nu. Efter att Eduardo räknat ut hur mycket silver som skulle gå åt började jag smälta silvret. När silvret blivit flytande slungades det in i gipsformen. Formen sänktes ner i en vattenhink. och gipset löstes upp och kvar var ringen i silver.
Här syns foten på ”trädet” och ledningen där silvret slungades in.
Nu återstod ”bara” arbetet med att fila och slipa ringen så att den blev riktigt fin. En lärdom som jag gjorde vara att ju noggrannare jag var när jag gjorde vaxmodellen desto mindre efterarbete krävdes det.
Under hösten har jag gått en femveckorskurs på Min Verkstad i Aspudden. Jenny Bolin, silversmed, ledde kursen. Hon inspirerade och handledde mig på ett fantastiskt sätt. Det är utvecklande och lärorikt att ha olika lärare.
Jag hade en vacker sten som jag köpte på Kristallen i Lannavaara i somras, Rodonit. I Sverige förekommer den i Värmland. Arbetet med att göra en ring tog lång tid eftersom det var knepiga lödningar och många vändor med vitkokning och syrabad.
Smedjan i Hallonbergen är fortfarande stängd. Jag har därför varit till Min Verkstad ett par gånger för att få tillfälle att använda verktyg och maskiner som jag inte har hemma. Det är också mycket trevligt att få nya idéer och tips på hur man kan göra i silversmidet. Jenny är mycket duktig.
Den här lilla Aventurinstenen, ca 1 cm i diameter, köpte jag på Kristallen i Lannavaara i somras.
Aventurin är en halvklar kvarts. Namnet kommer av Aventura som betyder av en slump. Den finns bla i Sydamerika, Ryssland, Spanien och Indien.
Det är första gången som jag tillverkat ett infattat smycke hemma helt på egen hand. Det var tack vare tips från Jenny som det gick bra. Att inte infattningen sitter mitt på ringen, syns knappt.
När jag var på Kristallen i Lannavaara passade jag på att köpa ett antal slipade stenar för min smyckestillverkning. Veckan efter att vi kommit hem hade jag anmält mig till en kurs i silversmide på Min verkstad. Jag hade valt ut Sodalitstenen för att göra en infattad ring.
Sodalit (sk andekvarts) är ett blått relativt hårt men bräckligt mineral. Det finns främst på Grönland, i USA, Kanada och Sydamerika men förekommer också i vissa länder i Europa.
Sodalit sägs vara hälsobringande och ha magiska egenskaper.
Eftersom stenen redan var slipad till en rund fin form var det bara att jobba på själva infattningen.
Jenny, på Min verkstad, hade andra sätt att arbeta på än vad jag är van vid, så jag lärde mig en del nytt. Ringen är jag mycket nöjd med.
