För en tid sedan gjorde jag några cirklar i olika storlekar och med olika ytor. Nu är de färdiga halssmycken.
Ett av mina barnbarn, Julia, har just fyllt 13 år. När jag ringde henne och frågade om det var något speciellt hon önskade sig i present så nämnde hon smycken. Eftersom hon är en hängiven AIK fans blev det ett halssmycke med AIK stämplat på. När man blir tonåring kan också ett ”kvinnosmycke” passa bra.
Jag använder stenar på flera olika sätt i min smyckestillverkning. Till några smycken har jag krossat stenen först.
Här har jag använt en Krysokolla från Peru.
Järfälla Hembygdsförenings logotype inspirerade mig till att göra ett smycke för några år sedan. Namnet Järfälla betyder ”den kilformade ängstegen” och kommer troligen från gården som låg vid Järfälla kyrka och vars ägor var kilformade.
Det inspirerade Olle Malmberg att designa Järfälla Hembygdsförenings logotype 1978. Olle Malmberg var hembygdsföreningens fotograf och under åren 1977-1992 redaktör för föreningens tidning – Järfälla Hembygdsblad.
Jag har tillstånd från hembygdsföreningen att använda logotypen i min smyckestillverkning. Det har blivit både halssmycken, manschettknappar och brosch i silver och mässing.
Det är många som har varit intresserade av hembygdssmycket så jag har fått beställningar och sålt några.
Att infatta ringar snyggt tar tid att lära sig. Allra roligast är det när jag själv har slipat stenen som ska infattas. Här är några exempel på ringar som jag infattat. Alla är i silver.
Ibland vet jag inte alls vad ett smycke ska komma att användas till. Blomman gjorde jag som ett halssmycke för flera år sedan. Jag kom inte att använda det så mycket och funderade därför över vad jag kunde göra med det. För en tid sedan förvandlade jag det till en brosch istället. Den passar på flera av mina kavajer. Under hösten och vintern har jag stickat en ullkofta. Nu är den klar och silverblomman passade bra här också.
Det var mitt i vintern när jag köpte min första röda ”porfyrsten”. Redan då bestämde jag mig för att åka tillbaka till Älvdalen till sommaren för att leta efter porfyrstenar i naturen. I juli 2019 firade jag min födelsedag i Älvdalen med nytt besök i porfyrmuseet och en visning av ”Nya Porfyrverket”. Det gamla verket hade flyttats till ny plats. Det var mycket intressant att se vilka verktyg man bearbetade den hårda porfyren med på 1800-talet. Vilket tålamod de måste ha haft.
I Blyberg, strax utanför Älvdalen, plockade jag mina första egna porfyrstenar. Att den hårda stenen redan i slutet av 1700 talet användes till att göra bla prydnadsföremål – stora som små, var fascinerande. På många slott kan man idag se föremål gjorda av porfyr.
I verkstan i Hallonbergen har vi en bra slipmaskin för stenar med skivor som sågar genom stenen och olika grovlek på slipbanden. Jag bestämde mig för att behålla stenens form och bara slipa fram en så blank yta på den som det bara gick. Det fick bli en prydnadssten.
Att slipa och bearbeta råa stenar är jättespännande. Jag vet aldrig i förväg hur resultatet blir. Den första stenen jag provade att slipa köpte jag på porfyrmuseet i Älvdalen. Det var ingen som visste vilken slags sten det var, men vi var flera som gissade att det kunde vara en röd porfyr. I Älvdalen finns det gott om porfyr.
Porfyr är en jättehård sten och det tog lång tid att slipa den och bestämma vilken form den skulle få och framför allt vad jag skulle använda den till.
Jag ville att stenen skulle få behålla sin ursprungliga form så långt som det var möjligt. Men för att den ska vara lätt att infatta måste den ändå ha bra höjd och ”mjuka” kanter. Jag funderade länge över vad jag skulle använda stenen till och bestämde mig till slut för att göra ett stelt armband.
Min lärare, silversmeden Eduardo Dato, har flyttat en del av sin verkstad till Viksjö centrum för några dagar. Där visar han upp många av de vackra smycken som han har gjort och som nu är till försäljning.
För att kunna arbeta med litet silversmide hemma har jag skapat en arbetsplats och köpt in en del verktyg. Det har bara blivit det nödvändigaste: hammare, tänger, filar, stämplar och material för att kunna löda.
