Ibland vet jag inte alls vad ett smycke ska komma att användas till. Blomman gjorde jag som ett halssmycke för flera år sedan. Jag kom inte att använda det så mycket och funderade därför över vad jag kunde göra med det. För en tid sedan förvandlade jag det till en brosch istället. Den passar på flera av mina kavajer. Under hösten och vintern har jag stickat en ullkofta. Nu är den klar och silverblomman passade bra här också.
Det var mitt i vintern när jag köpte min första röda ”porfyrsten”. Redan då bestämde jag mig för att åka tillbaka till Älvdalen till sommaren för att leta efter porfyrstenar i naturen. I juli 2019 firade jag min födelsedag i Älvdalen med nytt besök i porfyrmuseet och en visning av ”Nya Porfyrverket”. Det gamla verket hade flyttats till ny plats. Det var mycket intressant att se vilka verktyg man bearbetade den hårda porfyren med på 1800-talet. Vilket tålamod de måste ha haft.
I Blyberg, strax utanför Älvdalen, plockade jag mina första egna porfyrstenar. Att den hårda stenen redan i slutet av 1700 talet användes till att göra bla prydnadsföremål – stora som små, var fascinerande. På många slott kan man idag se föremål gjorda av porfyr.
I verkstan i Hallonbergen har vi en bra slipmaskin för stenar med skivor som sågar genom stenen och olika grovlek på slipbanden. Jag bestämde mig för att behålla stenens form och bara slipa fram en så blank yta på den som det bara gick. Det fick bli en prydnadssten.
Att slipa och bearbeta råa stenar är jättespännande. Jag vet aldrig i förväg hur resultatet blir. Den första stenen jag provade att slipa köpte jag på porfyrmuseet i Älvdalen. Det var ingen som visste vilken slags sten det var, men vi var flera som gissade att det kunde vara en röd porfyr. I Älvdalen finns det gott om porfyr.
Porfyr är en jättehård sten och det tog lång tid att slipa den och bestämma vilken form den skulle få och framför allt vad jag skulle använda den till.
Jag ville att stenen skulle få behålla sin ursprungliga form så långt som det var möjligt. Men för att den ska vara lätt att infatta måste den ändå ha bra höjd och ”mjuka” kanter. Jag funderade länge över vad jag skulle använda stenen till och bestämde mig till slut för att göra ett stelt armband.
Min lärare, silversmeden Eduardo Dato, har flyttat en del av sin verkstad till Viksjö centrum för några dagar. Där visar han upp många av de vackra smycken som han har gjort och som nu är till försäljning.
För att kunna arbeta med litet silversmide hemma har jag skapat en arbetsplats och köpt in en del verktyg. Det har bara blivit det nödvändigaste: hammare, tänger, filar, stämplar och material för att kunna löda.
Ett par av halssmyckena är nu klara för leverans.
Silversmidet i Hallonbergen har fortfarande uppehåll. Nu blir det till att smida på hemmaplan så gott det går. Jag har börjat på en rad halssmycken. Det blir mycket träning i att löda och det behöver jag verkligen.
står julens dörr på glänt och alla är så glada att fira få advent”
Nu när jag inte kan åka till Hallonbergen och smida blir det till att göra det som går på hemmaplan. Jag har köpt några nya verktyg och litet material för att kunna göra enkla saker. Hittills har det blivit några ringar. Det är roligt att arbeta i olika metaller och variera ytan så att smyckena ser litet mer levande ut.
Jag blev så glad när ett av mina bonusbarnbarn hörde av sig och undrade om jag kunde göra en ring åt honom. Han ville ha en lillfingerring och den skulle vara stämplad med ett E.
Igår körde jag över till Farsta och lämnade över den till honom. Han blev mycket nöjd.
