
Järnmalmen har jag slipat själv.
Det är spännande att se hur mönstret på järnmalmen blir när jag slipar. Randningen blir så tydlig. Den här gången har jag valt att göra en kloinfattning till mitt halssmycke,
Jag köpte en bit järnmalm för att slipa och göra flera smycken. Första steget var att såga biten i skivor och se vilket mönster som gick att se.
Jag kunde se tydliga ränder på vissa delar av skivorna och sågade ut dem som jag tänkte skulle bli bra att slipa. Det är svårt att i förväg bestämma hur slutprodukten ska bli tycker jag. Det beror ofta på hur slipningen går.
Freja fick en liten rund rosenkvarts av sin farmor och farfar i födelsedagspresent plus ett presentkort på att jag skulle göra en ring till henne. När vi träffades visade Freja mig en teckning över hur hon tänkte sig att ringen skulle se ut. Vi träffades flera gånger för att stämma av designen och prova storleken på ringen.
Resultatet blev en fin tonårsring för pekfingret. När Frejas fingrar växter kan hon flytta över den till andra fingrar allteftersom.
Freja blev så nöjd och lycklig över ringen. Det hela blev ett fint samarbete mellan Freja och mig, där hon stod för designen och jag för utförandet.
Nu har den fina stenen som jag köpte på Ingeborgs stenar blivit till ett halssmycke. Stenen heter Transvaal jade, som syftar på att den förekommer i Sydafrika. Det är dock inte en jade. I Sverige benämns den, enligt Kristallrummet, som en grön granat. Det var väl det som lockade mig att köpa den, förutom den vackra gröna färgen.
Den 2 juli kommer ett av mina barnbarn, Elian, att konfirmera sig. Det är alltid svårt att komma på vad som passar att ge en tonåring i present. Elian har provat på silversmide och visade sig vara riktigt duktig. Därför tror jag att han kommer att uppskatta silverkorset som jag har gjort till honom.
Det är möjligt att slipa järnmalm. Jag köpte en bit vid ett besök hos Ingeborgs stenar på söder i Stockholm. Det var spännande att börja slipa den. Min tanke var att det till slut skulle bli ett halssmycke.
En vän frågade om jag kunde göra ett par steninfattade örhängen till henne. Jag har ju tränat mig ett par gånger på just den här metoden att infatta mycket små stenar. Det är riktigt pilligt eftersom stenarna är så små, 3 mm. Naturligtvis hoppade en av stenarna ur när jag körde dem i trumlaren för att få dem riktigt rena. Tack och lov hittades stenen och jag kunde sätta fast den ordentligt. Nu är det bara att hoppas att Eva blir nöjd med dem.
Genom silversmidet fick jag möjlighet att göra ett studiebesök hos Ingeborgs stenar, en verkstad där ett par slipar stenar på Ölandsgatan i Stockholm. Eftersom jag själv tycker att det är jätteroligt att slipa stenar kunde jag uppskatta det arbete som görs i stensliperiet. Jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att köpa några.
En väninna bad mig göra ett par örhängen. Hon hade tänkt sig ett par i form av en spiral och kom till mig med en modell över hur hon tänkt sig. Det var en pappersremsa virad kring en penna.