Steninfattade örhängen

En vän frågade om jag kunde göra ett par steninfattade örhängen till henne. Jag har ju tränat mig ett par gånger på just den här metoden att infatta mycket små stenar. Det är riktigt pilligt eftersom stenarna är så små, 3 mm. Naturligtvis hoppade en av stenarna ur när jag körde dem i trumlaren för att få dem riktigt rena. Tack och lov hittades stenen och jag kunde sätta fast den ordentligt. Nu är det bara att hoppas att Eva blir nöjd med dem.

Infattad Kashmir.

Besök hos Ingeborgs stenar

Genom silversmidet fick jag möjlighet att göra ett studiebesök hos Ingeborgs stenar, en verkstad där ett par slipar stenar på Ölandsgatan i Stockholm. Eftersom jag själv tycker att det är jätteroligt att slipa stenar kunde jag uppskatta det arbete som görs i stensliperiet. Jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att köpa några.

En bit järnmalm som jag själv ska slipa
En färdigslipar grön granat.
En fantastiskt vackert slipat Topas.

Flera stenisättningar

Jag behöver öva mera på att göra stenisättningar. Det är roligt men svårt. Den här gången skulle jag göra en ring med tre stenar. Jag börjar med att borra tre hål med handborr. Tyvärr kom det tredje hålet snett. Jag lödde i en liten silverkula i hålet och då blev det bara två små stenar. Stenarna, Paraiba är bara 2 m m i diameter. Det ser litet fjuttigt ut och jag önskar att hag hade valt litet större stenar. Man lär sig hela tiden!

Örhängen med infattad Peridot

För första gången har jag gjort en stenisättning, som är en slags infattning. Stenarna är bara 3 mm i diameter. Jag använder en fyrkantig tråd som är något bredare än 3 mm. Först borrar jag ett hål rakt igenom tråden. Sedan arbetar jag med att vidga hålet så att stenen precis får plats.

Nu är hålet tillräckligt stort för att stenen ska få plats.

Med en avklippt borr klämmer jag åt kring stenen så att sitter fast ordentligt.

Nya örhängen

Äntligen har jag blivit av med gipset. Handleden är stel och gör ont i vissa lägen. Jag har fått flera övningar av sjukgymnasten som jag gör 3 gånger om dagen. Det hjälper och jag blir starkare och rörligare för varje dag som går. Jag har så smått börjat med silversmidet igen främst för att se om det överhuvudtaget är möjligt att börja på kursen igen i slutet av augusti.

Det känns mycket ovant och stelt. Men med ett bra verktyg som hjälper mig att hålla så har jag lyckats göra några små örhängen.

Olivinastenar från Teneriffa.
Malakitpärlor från Kerstins halsband.

Armband med ametist

Vid trädgårdsfesten hos Reija förra året fick jag en beställning på ett armband med en ametist. Det tog lång tid att hitta en lämplig sten. När jag var i Spanien i november hittade jag en trumlad sten som skulle kunna passa.

Eva, som hade beställt armbandet, godkände stenen samtidigt som hon provade storleken på armbandet. Jag slipade stenen och gjorde en infattning till den. Stenen blev mycket ljusare när jag slipat den, men vacker tycker jag.

Nu börjar armbandet ta form. Jag har lött ihop det i ändarna och hamrat med kulhammare.
Här är stenen jag köpte i Spanien som den såg ut
innan jag började slipa den.
Det färdiga armbandet. Både köparen och jag själv tycker att det blev jättefint.

Ring med sten från Värmland

Under hösten har jag gått en femveckorskurs på Min Verkstad i Aspudden. Jenny Bolin, silversmed, ledde kursen. Hon inspirerade och handledde mig på ett fantastiskt sätt. Det är utvecklande och lärorikt att ha olika lärare.

Jag hade en vacker sten som jag köpte på Kristallen i Lannavaara i somras, Rodonit. I Sverige förekommer den i Värmland. Arbetet med att göra en ring tog lång tid eftersom det var knepiga lödningar och många vändor med vitkokning och syrabad.

Sargen löddes på en silverplåt. Därefter sågade jag runt en bit ifrån sargen och tänkte att det skulle bli en fin design.
Jag tillverkade två ringar av halvrund tråd som sedan sågades itu. Det är praktiskt med öppna ringar eftersom de går att anpassa till olika fingrar.

Det lilla hålet i mitten på infattningen är till för att enkelt kunna få ut stenen under tiden man provar om den passar.
Äntligen klar! den passar perfekt på långfingret och är jättevacker tycker jag.

Ring med Aventurin

Smedjan i Hallonbergen är fortfarande stängd. Jag har därför varit till Min Verkstad ett par gånger för att få tillfälle att använda verktyg och maskiner som jag inte har hemma. Det är också mycket trevligt att få nya idéer och tips på hur man kan göra i silversmidet. Jenny är mycket duktig.

Den här lilla Aventurinstenen, ca 1 cm i diameter, köpte jag på Kristallen i Lannavaara i somras.

Aventurin är en halvklar kvarts. Namnet kommer av Aventura som betyder av en slump. Den finns bla i Sydamerika, Ryssland, Spanien och Indien.

Det är första gången som jag tillverkat ett infattat smycke hemma helt på egen hand. Det var tack vare tips från Jenny som det gick bra. Att inte infattningen sitter mitt på ringen, syns knappt.

Stenslipning i Lannavaara

Under ett besök på företaget Kristallen i Lannavaara erbjöds en guidad tur i museet av Jenny Söderström, dottern till grundarna av företaget.

Jenny berättar entusiastiskt hur familjen reste runt och samlade in stenar. Jenny är gemolog och har stora kunskaper om stenar och mineraler.

Anders och jag deltog i en kort kurs i stenslipning.

Foto: Jenny Söderström

Anders slipade en Aventurin kvartsit (ogenomskinlig halvklar kvarts) som bland annat förekommer i Finland.

En mjuk yta för tummen.

Jag valde en sten med blandning av Jaspis, Magnetit och Kvarts. Eftersom stenen var mycket oregelbunden tog den tid att slipa.

Det är viktigt att vattnet droppar ner på stenen hela tiden.
Här syns de olika materialen tydligt. Det röda är Jaspis, det svarta Magnetit och det vita är Kvarts.

Helgen efter att vi kommit hem deltog jag i en helgkurs i silversmide. Då passade jag på att göra stenen till ett halssmycke.

Allt var så roligt och jag njöt av att skapa med både händer och hjärna igen. Tråkigt nog har silversmidet i Hallonbergen lagt ner och jag får nu söka nya vägar för mitt skapande.

Krossade stenar

Jag använder stenar på flera olika sätt i min smyckestillverkning. Till några smycken har jag krossat stenen först.

Här har jag använt en Krysokolla från Peru.

Med tängerna hålls ett par små örhängen på plats. Den lilla infattningen fylls med krossad sten. Det är litet pilligt. När jag fyllt färdigt droppar jag litet superlim över ”krosset”. När limmet har torkat är det bara att slipa med sandpapper och polera för att få en fin yta.
Jag krossar stenen med en vanlig
hammare.
Här fylls ”krosset” i små infattningar på
ringen.